Medierna och datorerna

Idag läste jag DN:s artikel "Illegal fildelning minskar stort", den senaste i en lång rad artiklar relaterade till Piratebayrättegången, fildelning och nätneutralitet. Det slog mig då, visserligen inte för första gången, hur extremt stor makt media har över vilken information gemene man har tillgång till.

Jag kommer ihåg hur det var i början av 90-talet. På denna tid hade nog inte en ppm av den vuxna befolkningen koll på vad piratkopiering, Internet eller neddladdning var. Och det fascinerande är att det på den tiden redan existerade en hel datakultur bland yngre folk.

Till exempel, då Doom släpptes 1993 laddades första sharewareversionen hem av 10 miljoner människor (ungefär lika många som spelar WoW idag). Dataspelsindustrin i USA var redan en mångmiljardindustri. Det fanns redan stora grupper som släppte spel på BBS:er och Internet, som t ex Razor 1911, och det hölls ett antal stora rättsliga processer mot fildelarsiter.

I vanlig media såg man dock inte ett knyst om något av detta. Att försöka förklara för någon att man sysslade gaming, nerladdning eller att chatta på IRC var näst intill omöjligt. Och om folk förstod tyckte dom att det var lite udda. Det var en gigantisk ungdomskultur som aldrig uppmärksammades av folk över 25 år.

Varför tog det då sådan tid för medierna att uppmärksamma datorkulturen? Antagligen beror det till största delen på föryngringen av journalisterna. Många journalister är ju i 30-års åldern och har växt upp med detta. En annan orsak är självklart att datorkulturen är ännu större idag.

Det som är tråkigt (och lite skrämmande) är att det alltså krävs att ungdomarna växer upp och blir journalister innan resten av befolkningen kan upplysas om ungdomskulturen i fråga. Man undrar om distribution av film och musik, samt Internetlagar, hade kunnat sett annorlunda ut om ämnet hade debatterats redan för 15 år sedan.